...så tänder ett ljus istället... Hur fan förklara man för en familj att de förlorat ett barn? Jag är oehört tacksam för att Oscar är tillräckligt stor nog för att förstå vad som hänt.
Samtidigt tacksam för att de andra två är för små för att ens behöva prata om det med dem.
Jag vill själv inte förstå eller acceptera att sånt här sker i vårt land. Jag blir ledsen, förbannad och helt jäkla knäckt över att det finns så sjuka människor....
Samtidigt är jag oehört tacksam för min vardag med min underbara familj.
Åsa, Oscar, Neo och Elliot. Jag älskar er över allt annat.
Pappa, brorsorna, systrarna, mormor och morfar, Mamma (R.I.P).
Svärmor, Svärfar, Svågrar, Svägerskan. Tack för att ni alla finns i min familj.
Tänd ett ljus för Engla och hennes sörjande familj du också... och ta inte ditt liv, din vardag eller dina nära och kära allt för givna, plöstligt smäller det utan att du ens hinner hålla för öronen och då gör det ont. Ont som fan. Länge.
Over ´n out....vi lever i en vacker värld, även m den är vidrig och orättvis ibland....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar